De bästa kvällarna kommer den lilla röda bilen till min stuga med havskräftor och räksmörgåsar

Jag går ut i vårkvällen. Någonting är väldigt annorlunda. Det är tyst och regnar litegrann. Jag kommer med ens på det. Det blåser ju inte. Allt är stilla, en stillhet jag inte visste att jag saknat. Utanför flera hus ligger soptunnor välta efter stormen. Koltrasten sjunger i en sned björk. Jag har varit här i snart fyra veckor och nu har vinden mojnat.

Det är nästan ofattbart att jag varit här så länge. Hur mycket eremit jag än är hade jag inte klarat det utan mina nära och kära.

Det är många som gjort så mycket för mig under dessa veckor. Ringt, skickat meddelanden, skickat böcker med rara hälsningar, till och med blommor. Vänner vars stöd och hjälp varit helt oumbärligt och vars omsorger gått långt utanför det förväntade. Tänk bara att ha vänner som upplåter sitt sommarhus på obestämd framtid. Utan att tveka. Charlotte och Patrik, jag räknar er till min närmaste familj. Och även om jag har långt kvar till att återfå min fulla styrka så gör jag några armhävningar varje dag. Allt för att orka fylla på vedskjulet i sommar.

I vissa avseende är denna vistelse lite som att flytta hem till en mamma och en pappa. Föräldrar som sätter tydliga gränser och visar oändlig omsorg. Middagen serveras klockan ett, varken före eller efter. Britta lagar godaste fisken och på fiskdagar kommer den lilla röda bilen och hämtar mig. Torsk, kolja, kummel. Sån här fisk har ni inte i Stockholm, säger Gösta triumferande.

Britta tycker liksom jag om att promenera och vända näsan mot solen. Sällsynta dagar är det lä vid sjöboden. Min hund bjuds också på fisklunch. Och fika. En bulle till Gösta, en till Britta, en till Kajsa och en till Mio. Vi blir bortskämda, Mio och jag. Du ska inte gå i trasiga kläder (för att man var lite frusen om rumpan och stod för nära kaminen), säger Gösta och levererar en jacka som ser helt ny ut. Britta har fiskat fram ett oanvänt plagg och tänkt på mig. Den passar precis. Omtanken värmer än mer än jackan.

I timmar lyssnar jag på fiskehistorier, på en dialekt jag endast genom mångårig övning begriper. De bästa kvällarna kommer den lilla röda bilen till min stuga med havskräftor och räksmörgåsar, ibland bokpaket från nära och kära. Hjälpsamheten känner inga gränser. Gösta kör mig till Kållekärr för provtagning, till Kungälv när det är dags för cellgiftsbehandling. Vi åker på bilutflykt. Gösta berättar vem som bor i vilken stuga, nu och förr, och vi ser havet från Tjörns många vikar. Jag kommer på mig själv med att fundera på hur det skulle vara att ha en egen liten stuga.

Hemifrån ringer min älskade familj varje dag. Ibland behöver de mig, och det gör mig gott. Jag får hjälpa till med en läxa, lyssna på en berättelse, kolla upp en grej. De klarar sig bra men låter mig känna mig behövd ibland. Varje dag tänker jag nu räcker det, vill jag åka hem. Varje dag tänker jag det här är lugnast för oss alla.

Mina händer ser ut som papper. Såg de ut så förut? Går tiden så fort eller är det solen? I spegeln möts jag av en person vars hår är delvis grått runt pannan. Har jag tid att slösa veckor på att möta våren vid havet?

Slösa bort tiden? Ja, för jag gör ju inget. Jag håller mig undan. Jag är här. Och vad gör jag i vanliga fall, hemma, och är det bättre bruk av tiden?

Så synd att hon inte arbetar, sa någon om mig nyligen, efter att ha träffat mig på en fest. Jag antar att det var menat som en komplimang, ett beklagande över förspilld potential.

Jag har funderat över hur mycket vi värderas av vad vi gör. Av andra och av oss själva. Hur vi ständigt solar oss i reflektionerna av vår egen arbetsduglighet. Hur blir det i så fall nu, med hemarbete och permitteringar? Även här har jag ett försprång, tänker jag. Jag har haft några år att omvärdera bilden av mig själv. Det har i och för sig gått sådär. Jag kan argumenten men internaliserar dem inte alltid. Ibland känner jag mig fortfarande väldigt arbets-oduglig. Jag måste påminna mig själv om att jag har ett värde i det jag är, och att lycka inte mäts i produktivitet, och befordringar. Jag försöker göra bra saker för mig själv och för andra, jag vill utvecklas, jag prioriterar att skapa och nära betydelsefulla relationer i mitt liv. Vissa dagar orkar jag bara vara.

Bara vara? Varför säger vi att vi bara är. Inte att vi är, inte utan att lägga till bara. Att vara. Jag är. Vi är tillsammans. Vara tillsammans kan man inte vara med vem som helst.

Morgonstund på berget. Havet har blivit blått igen efter förra veckans stormande. Vind från sydost. Mio sniffar runt efter sina utspridda frukostkulor. Jag lutar ryggen mot en skrovlig sten och känner tacksamhet. Stor tacksamhet.

Jag lyssnar vansinnigt mycket på musik just nu. Hittar ny musik och återupplever gammal. Lyssnar på musik så glad att en pandemi ter sig helt overklig, och musik som lite väl träffsäkert slår an det mjukaste känsligaste inuti mig. Noterar med ett leende alla Covid-19-listor som finns. Tänk hur vi anpassar oss till något vi aldrig någonsin kunnat föreställa oss. En familj som lever åtskild, barn som pluggar hemifrån som om de aldrig gjort annorlunda, allvarstyngda tal till nationen, pengar och arbetstillfällen som går upp i rök. Undergångsstämning varvas med toapappersskämt. I stugan tänder jag i kaminen, kramar min hund och ringer en vän.

Lev väl, var rädda om er!

//Kajsa

Mio och jag fikar mitt i naturen
Kräftfest solokvist
Det kommer en hälsning från Fredrik och barnen. Det är både underbart och jobbigt.
Favoritbryggan
Nyekiperad, hel och ren.
Sjöbodarna i Bleket
Lilla röda bilen har kommit med räkmackor. Tack Britta och Gösta för att ni finns för mig.
Väderbiten valnöt gör det bästa av isoleringen
Och så blev det kvällen igen

En reaktion på ”De bästa kvällarna kommer den lilla röda bilen till min stuga med havskräftor och räksmörgåsar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s