Min lista över oumbärligheter

Vad skulle du ta med dig till en öde ö? Vilka tre livsmedel skulle du kunna att äta under resten av ditt liv, om du bara fick välja tre?

I min familj har vi ofta ägnat oss åt den typen av orealistiska men lite kittlande lekar. För mig har ägg och ost stått högt på listan av mat jag skulle stå ut med, och jag brukar säga att jag inte skulle klara mig utan böcker och musik. Mina mer realistiska familjemedlemmar väljer potatis eller pasta och hävdar bestämt att bra verktyg vore mer praktiskt.

Idag står vi mitt i en pandemi och många av oss lever som isolerade öar. Min lilla ö befinner sig i Bohuslän. Jag var redan här när världen som vibkände den, vändes upp och ner, och jag blev kvar.

Vi måste alla göra avkall på mycket. Våra uppoffringar är självklara men ibland plågsamma; samtidigt finns det alltid någon vars öde är värre. Det håller medierna oss väl informerade om. Vad är en fest jämfört med en semester jämfört med ett jobb jämfört med ett liv? Absolut en struntsak. Det kommer andra fester, andra semestrar kanske till och med andra jobb. Här anser jag mig som kronisk cancerpatient ha lite försprång. Jag har redan haft gott om tid att reflektera över vad som verkligen är påriktigtviktigt och vad som inte är det.

Det avskalade livet, själv i en stuga, tilltalar mig mer än vad jag väntat mig. Givetvis är det en lisa att inte oroa sig för smitta och inte heller sprida sin oro till de mest älskade där hemma. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte också tjusades av enkelheten, ensamheten, luckan som uppstått i tiden. Min hund och jag. Bohusklipporna. Känslan av att utan att tänka kliva i samma kläder som jag burit i två veckor är bisarrt förförisk. Eremiten i mig vädrar morgonluft. Ha, jag skrattar åt hur pretentiös jag låter. Varken jag eller någon annan människa är särskilt isolerad år 2020. Vore jag det, skulle jag inte stå ut i två minuter ens. Även om jag hade böcker, ost och ägg. Det går ju knappt en timme utan att min telefon släpper in omvärlden. Eller, snarare, att jag söker upp omvärlden.

Hursomhelst, denna komfusenboliknande lagomisolering påminner mig om ett mindre etablerat liv för länge sedan. Denna resa i tid och rum, dvs in i alla mina inre ensamma skrymslen borde väl ligga helt i linje med Folkhälsomyndighetens rekommendationer?

Samtidigt ligger jag inte sällan sömnlös i min stugsäng och det värker i hela kroppen av saknad efter barnkramar och min Fredrik bredvid mig när jag sover. På något sätt blir det ändå en ny dag, oftast en solig sådan och jag tänder i kaminen, sätter på kaffe och tänker att det kunde varit så mycket värre.

Min lista över oumbärligheter:

  • Solsken (så mycket som möjligt)
  • Tillgång till natur (hav helst, men det är en smaksak)
  • Tät kontakt med familj och vänner (chat och samtal, zoom mm funkar förvånansvärt tillfredsställande)
  • En hund (eller nåt annat att klappa på. Tänk på oxytocinet!)
  • Termos
  • Kaffe
  • Gott om böcker (den här punkten oroar mig just nu)
  • Ost och ägg (se ovan) och helst kaviar
  • Te (värmer kropp och själ)
  • Och kanske lite vin därtill, helst bubbligt, det passar bra när man vill dansa, och det vill man, för att skingra oron.
  • Högtalare med bluetooth är också bra för att få lite fart på dansen. Bra gung hittar man t ex på D’ Nice Qurantine Club.
  • Telefon! Aldrig har jag älskat denna tingest så mycket och äntligen har jag fått bruk för min obegränsade surf. Chatta, skypa, zooma, whatsappa mera! Kontakta vänner sen länge, nya vänner, andras vänner. Omtanke och omsorg är det finaste vi ger varandra och att ha någon att skratta med är det bästa motgiftet mot känslan av apokalyps. Dra däremot gärna ner på nyhetsläsandet. Man behöver faktiskt inte läsa varje flash i varje kanal.

(Ja, just det, livsuppehållande cellgiftsbehandling kanske borde vara med på listan, men det blir så deppigt att tänka på corona och cancer).

Sammanfattningsvis, lev väl! Läs mindre nyheter, visa omsorg och dansa mer!

//Kajsa

Små glädjeämnen
Fikastund på berget med Klädesholmen nedanför
Vad skulle jag göra utan Mio? Min kompis, vakthund och källa till oxytocinpåfyllning.
Dagens fikaskreva. Det är här termoskaffet är oumbärligt och äggmackan kommer som mest till sin rätt.
Solen går ner över Västerhavet, corona or no corona.
Vad ska jag säga? Se listan på oumbärligheter…

4 reaktioner på ”Min lista över oumbärligheter

  1. Vilken fin färg du fått. Håller med dig, det är vackert i Bohuslän.
    Det finns volontärer, kanske de kan hämta och lämna böcker utanför din dörr?
    Här är en fb grupp Din granne i Tanums & Strömstads kommun

    Gillad av 1 person

  2. Du är underbar! Älskar när du skriver…. Vad bra att du har din stuga och din hund… Samt skönt för din familj att du är utom räckhåll för den förbannade corona!! Nu vill vi ha sol och värme. Kärlek till dig ♥️🍀kram Annika

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s