Jag är i Kajsaland – och här är gott att vara

Jag har inte alltid varit bofast. Under mer än tio år av mitt liv förde jag en ganska nomadisk tillvaro. Säsongsjobb utomlands, lånade lägenheter i Stockholm, olika tillfälliga studentrum, lyor i andra, tredje eller fjärde hand, hemma hos någon mer eller mindre tillfällig partner. Under olika utomlandsvistelser delade jag hus, bodde hos familjer, i skjul, på båt och till och med på stranden. Ja, ni förstår. Jag trivdes med mitt liv. Jag var aldrig uttråkad och kände mig inte alls hemlös. Jag längtade bort ibland, tillbaka ibland, men oftast bara vidare. Jag har aldrig varit sentimental. Jag vårdar fina minnen men är näst intill patologiskt anpassningsbar. Nytt är kul. The more the merrier. Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr.

Min tryggaste plats var hos min syster Malin och hennes dåvarande fästman Tomas. Först i Hägersten, sen I Östnora. Det var mitt hemma. Där fanns gott om kärlek, varmt te, en katt eller två att kela med och de spelade alltid vacker musik. Mer behövde jag inte. När jag bodde i Frankrike fyllde min bror som bodde i Paris en liknande funktion. Där fanns tvättmaskin, badkar och Svenska Dagbladet.

Ibland funderade jag på var jag ville bo. När jag blev vuxen på riktigt alltså. Sedermera gav det sig, kärleken till Fredrik manifesterade sig som en aldrig upplevd lust att boa. Helt plötsligt ville jag inget hellre än ha ett hem, en vardag och en familj.

Men innan dess hade jag ingen riktigt tillfredsställande plan. Jag älskade och kände mig hemma i Bohuslän, Galapagos, Australien, Stockholm, Trinidad och Tanzania. Naturligtvis är Taiye Selasis TED-föreläsning ”Fråga mig inte varifrån jag kommer, utan var jag hör hemma” en favorit.

Alla platser, även Stockholm, hade ett gemensamt problem. En stor och irriterande nackdel: Mina vänner var inte där. Långt ifrån alla i alla fall. Förvånansvärt nog lyckades jag faktiskt behålla några vänner trots mitt resande och jag ville inge för allt i livet välja bort några av dem.

Ända sedan jag var barn har jag drömt om ’Kajsaland’. Det är en plats jag älskar, eller en blandning av alla olika (multi-local, enligt Selasi), och den befolkas på något magiskt sätt av alla mina vänner. Och de älskar också just den platsen (följaktligen kallar de den näppeligen Kajsaland, vilket jag är okej med).

I Kajsaland sammanfaller allt jag älskar med alla jag älskar och livet är enkelt men aldrig tråkigt. Egoistiskt javisst, men tanken är fri och våra drömmar har inga gränser.

Jag har aldrig varit så nära Kajsaland som just nu.

Min tacksamhet till livet är oändlig.

Lev väl!

//Kajsa

Annonser

2 reaktioner på ”Jag är i Kajsaland – och här är gott att vara

  1. Du skriver fantastiskt vackert och klokt. Tyvärr har jag inte lärt känna dig så mycket men det som du förmedlar har en tyngd och en styrka och jag beundrar dig.
    En stor kram vill jag ge dig.
    Synnöve

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s