Om en stund sitter jag utanför ett båthus och de översköljda fötterna är mina

För tio månader sedan förälskade jag mig. Handlöst föll jag, och upplevde såväl sömnlösa nätter som superkrafter. Allt med ett fånigt leende på läpparna. När jag lämnade föremålet för min crush fulgrät jag. I ett blogginlägg skrev jag: ”Jag har förälskat mig i en en ö, vad den gör med mig och den person den låter mig vara.” Ihärdigt drömde och planerade jag hela året ör en återförening och naturligtvis ville jag dela den plats och de känslor den frammanat med familj och vänner. Och här sitter jag på en behagligt krängande färja och närmar mig hastigt Milos, “ön som skulle kunna var min.” Vad gör då en 12 timmars nattlig resa, ett huvud som snurrar och ögon som svider? Runt omkring mig, de flesta tungt sovande, sitter mina närmaste. Fredrik och barnen och älskade vänner. Utanför fönstret susar havet förbi, blått så blått. Färgerna, så typiska och så välbekanta. Så olika vår svenska sommargrönska. Blått hav, öar i alla nyanser av brunt och beigt, torra och karga, bergiga och otillgängliga, ändå inbjudande på något sätt. Och så vita hus. Jag vill bara vara här nu. Jag skickar kärleksfulla tankar till min vän Massimo, som förvisso inte väckte min kärlek till Grekland (det gjorde mina föräldrar när de 1983 tog med mig på mitt livs första semesterresa), men som introducerade mig till Milos. Nu slutar all min planering. Nu får livet bara hända mig, eller inte hända. Jag har allt jag kan önska mig, jag tänker inte ödsla kraft på att önska mer. Än en gång känner jag mig som the luckiest girl alive. Jag förutsätter att alla som är med, utom möjligtvis mina barn, tar ansvar för sitt eget välbefinnande. Jag ska bara låta havet, solen, maten, det unika sällskapet, lite yoga och den tusenåriga historien glädja, vårda och kurera mig. Oc jag vill inte missa en minut.

Nu har färjan vänt stäven in i Milos djupa vik. I dess kölvatten kommer vågor att nå båthusen i Klima och kanska skölja över någons solvarma fötter. Om en stund sitter jag utanför ett båthus och de översköljda fötterna är mina.

Lev, upplev! Och gör det tillsammans. 😊

//Kajsa

Vi landar på Santorini
På väg mot Arlanda

Annonser

4 reaktioner på ”Om en stund sitter jag utanför ett båthus och de översköljda fötterna är mina

  1. Tack! Jag är frisk nu, blev behandlad 2014.
    Det ser helt fantastiskt ut på bilderna från Grekland. Jag förstår att du njuter och gläds över samvaron med familj och vänner. Denna plats ser ut att vara något absolut extra. Den har många komponenter som jag gillar!!!
    Gläds och njut av varje stund!!/Annika 🤗

    Liked by 1 person

  2. Underbart! Har läst din blogg och jag gillar ditt sätt att skriva och betrakta livet och tillvaron! Jag blir jätteglada när jag läser detta inlägg!! Ha en fantastisk semester!
    Jag har själv haft bc, du är en riktig krigare och så levnadsglad…
    Har du Instagram konto?
    Varm kram Annika Ågren

    Liked by 1 person

    1. Tack Annika! Din kommentar gläder mig mycket. Jag hoppas verkligen att du är och förblir frisk. Även om mitt liv innehåller mycket fint och jag inte skulle vara den jag är utan min sjukdom så hoppas jag att alla andra slipper! Insta: Kajsa garpe. Ha det gott! // Kajsa

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s