Vi är inte i Alperna

 

På Facebook åker alla familjer skidor. I Alperna. Det är idel leenden, skidkläder i bjärta färger och sol på gnistrande pudersnö. Det är ju faktiskt ingen som tvingar mig att kolla. Och barnen har inte klagat. Fredrik tog med dem till backen i Sollentuna några timmar i lördags. I söndags kom vi ut en stund i skogen. Idag har de stora barnen tagit tåget till Karlstad och Lola varit på gymnastikläger. Jag behöver inte känna mig otillräcklig. Alperna finns kvar. Sovmorgnar, frukostar som övergår i lunch, teve i sängen, hundar i sofforna och sällskapsspel i pyjamas är inte sunkigt. Bara mysigt. Jag hade idéer om museer och utflykter och tänker gärna att det är sjukvårdens påminnelser om mitt usla immunförsvar snarare än trötthet och oföretagsamhet som begränsar oss. Men frågan är om det är viktigt och vem som känner sig begränsad egentligen.

I kväll har jag för första gången på månader varit på en middagsdejt i stan. Som vanlig tänkte jag ”jobbigt” när jag vaknade till liv litet grand, mitt i en härlig tupplur vid tretiden i eftermiddags, en stor lurvig hundkropp tryckt mot min rygg. Min i särklass vanligaste tanke, ”jag orkar inte”, brottades med längtan efter ett avbrott och en kär vän. Som vanligt alltså. Bara att välja kläder (som inte är fleece och yogabrallor) är en ansträngning. Att håret består av ulliga tussar i random varianter av kort och av misstag färgade morotsröda (”använd platinablont så tar det bort ditt eget röda pigment”, sa expediten. Tjena. Jag var rädd för att bli Eva Dahlgren fast inte cool, när jag borde oroat mig för att se ut som en guldtamarin) bidrar inte till att skapa positiv energi i badrummet.

Fredrik tycker att jag ska raka av mig håret igen. Frivilligt den här gången. Jag vill inte. Även om min man tycker att det är vackert och jag gläds åt att han tycker att nåt med mig är vackert (fast jag skulle förstås slippa den förhatliga ismössan). Minnet av förra helgens bottenlösa ilska och sorg när Milla inte ville ha med mig när familjen skulle heja på hennes basketlag, sitter kvar som en hårt inkilad tagg. Det var håret. Hon ville att jag skulle ta på mig min peruk. ”Men Milla, jag har ju hår. En frisyr nästan!”. Hon höll inte med om det. Peruken hade legat längst ner i en resväska och såg ut som ett dött djur. De åkte utan mig. Det är första gången jag skrikit högt hemma. Utan ord. Att det inte var Milla jag var arg på fattar väl vem som helst.

Det går trögt att komma i ordning. Hunden ska rastas, pannkakor stekas och orken vacklar som sagt. Till slut har ändå dusch, nystrukna kläder och lite frisyrgele gjort susen. Nu är jag redo. Den här kvällen, den första på så länge, ska göra mig gott.

”Du ser ut som en clown, mamma”, säger Lola när hon ser mitt ljusröda burr och sminket jag använder för första gången på månader. ”Vad är de där strecken för något?”, undrar Hedda, kompisen. Ögonbryn, för helvete!

image

Tack och lov kom jag i väg till slut trots ett något stukat självförtroende. En kväll med Eva renderade som vanligt minst hundra gånger insatsen, inklusive en skön stockholmspromenad (det var ju det där med art undvika tunnelbanan just nu) och ett glas rödvin som faktiskt smakade. Jag var hur pigg som helst och glömde bort håret efter fem minuter. Vi lovade varandra att ses snart igen, gärna längre tid än bara en middag. Kanske en helg någonstans, i Köpenhamn, Paris eller Nice. Jag hoppas att det blir så.

Jag är fortfarande pigg och ligger klarvaken trots den sena (eller tidiga) timmen. Fredrik och Lilly snusar i kapp på var sin sida om mig. Så brukar det vara. När jag väl tar mig för något gör det ofta ett sånt intryck och jag blir så uppiggad att jag knappt kan sova på hela natten. Jag borde göra roligheter till en vana, om inte annat så för nattrons skull.

På nattygsbordet:
En ansenlig hög. När jag känner mig uppmärksam alternativt behöver hjälp att somna läser jag Min europeiska familj av Karin Bojs. Det är vår bokklubbsbok den här månaden och än en gång ska jag få lära mig hur länge det funnits människor på jorden. Jag har tidigare i mitt livet plöjt en ansenlig samling böcker i ämnet men kommer ändå aldrig ihåg.

När jag ligger i badet eller bastun läser jag Här är jag nu av Karen Campbell. Skotsk olycklig kvinna blir vän med somalisk olycklig flykting. Den hade legat länge oläst i min bokhylla. Kanske inspirerades jag av mitt förestående volontärarbete. Hur som haver är det en fin och tänkvärd liten bok som jag kommer att glömma ganska fort.

Nära till hands när nätterna bli långa och sömnlösa ligger Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler, en älskad bok. Jag läste den på engelska först och var så betagen att jag genast fortsatte med den svenska översättningen. Den säregna historien om annorlunda syskonskap är vacker, sorglig och charmig, och fyller för mig samma funktion som comfort food eller som att se en lagom sorglig film om hundar som går vilse när man har behov av att gråta.

Slutligen hittar man alldeles säkert någon bok om hunduppfostran på mitt nattygsbord. Just nu läser jag en om hundägarens kroppsspråk. Barnen är involverade. Jag läser och sen övar vi på att konsekvent visa sinnesrörelser med kroppen. Den ofödda valpen är ständigt i mina tankar och av hundra anledningar är det för svårt att skriva om.

I öronen:
Lola för det mesta. Hon har liksom ingen avknapp. När hon inte är hemma prövar jag tystnaden, och när jag tröttnar drar jag på Rodrigo y Gabrielas senaste skiva på högsta volym. Funkar särskilt bra i bilen. Finge jag gå på en enda konsert… Annars har jag just nu en fäbless för The Moon as a Kite med Amason. Jag spelar den om och om igen för att den är så vacker.

På skärmen:
Mia förstås!!! Och Gifta vid första ögonkastet (fråga mig inte varför. Jag är svarslös).

Med tacksamhet:
Barnen som så ofta ger mig så innerliga kramar. Solen förstås! Och Milo som än en gång, alldeles ovetande, utgjort inspiration. Tänk om vi ändå bodde närmare varandra!

Lev väl!

/Kajsa

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s